måndag 30 december 2013

Kapitelböcker.

Har ganska länge försökt introducera kapitelböcker om kvällarna men utan större framgång. Vi började med Djungelboken för ett tag sedan samt några längre berättelser ur sagosamlingar men har aldrig fått någon kontinuitet. Sickan har varit för liten helt enkelt.

Men så började vi med Tro på tomten första december och varje kväll lyssnade båda barnen noggrannt. Ja, så noggrannt som en två och ett halvtåring kan lyssna. Efter ett kapitel fick Sickan helt sonika gå och lägga sig medan Asta läste lite egna böcker.

För två dagar sedan började jag leta bland mina gamla böcker och hittade Ronja Rövardotter och Asta kastade sig över den. Kapitlen är något längre än i Tro på tomten och bilderna färre så jag var lite tveksam till den först. Skulle Sickan orka lyssna, osv. Men det gjorde hon. Vi har tagit oss genom halva boken redan! Fortsätter vi i den här takten har vi nog slukat hela bokhyllan innan vi hinner säga 2014.

Att läsa kapitelböcker är mig veterligt, som Mattis skulle ha sagt, mer inspirerande än att läsa om Eddie och julen vareviga kväll. Hur bra den boken än må vara.

Sannolikt kommer jag att få fortsätta läsa till frukost i morgon så lika bra att gå och lägga sig.

fredag 27 december 2013

För hundra år sedan sades det att det var en biologisk omöjlighet för kvinnor att rösta. Idag är det kvinnliga röstdeltagandet högre än männens.

Idag sägs det att det är biologiskt omöjligt för kvinnor att vara fysiskt starkare än män. Asiatiska, kvinnliga, tyngdlyftare är starkare än svenska manliga tyngdlyftare i samma viktklass. Och ja, det talar sitt tydliga språk.

Snart hundra år av kvinnlig rösträtt and all I got was this lousy internet-utrymme. Som jag måste dela med Zlatan.

onsdag 25 december 2013

Jul.

Jag tycker mycket om julen, i synnerhet sedan jag fick barn. Tycker om att skapa våra egna traditioner och göra livet förutsägbart för barnen. Jag är inte speciellt storslagen av mig utan har i år nöjt mig med att ha en aktivitetskalender som vi bara har gjort ett fåtal av aktiviteterna (tänker att barnen nog var lite för små för detta eller att jag bara måste skriva aktiviteter som är oberoende av tid och väder, typ "TA EN DUSCH") och haft en adventsbok som man läser ett kapitel om dagen i.

Julafton leasade jag ut till min mamma. Jag efterfrågade en ekologisk julafton och fick till svar (inte av mamma) att det var gott med köttbullar... Efter det svaret sket jag totalt i hur jag själkv skulle vilja fira själva julafton och fogade glatt in mig i ledet. Detta pga har haft ett mycket trött 2013 och ville bara ha lugnet. Behövde det. Tänkte att jag gör så mycket eko resten av året så just denna dag behöver jag inte skapa konflikt med min familj.

Väl på julafton plockades russin fram till barnen och jag kunde så klart inte vara tyst utan påpekade att det inte är så himla bra med icke-ekologiska russin varpå min mamma ger mig svar på tal, plockar fram russinpaketet och visar att hon enbart har handlat ekologiska varor. Så var det med det. Tji fick jag. Det var en fin julklapp tyckte jag, de vegetariska alternativen lyste med sin frånvaro men det var mycket eko-tänk från min mammas sida, kanske pga mitt tjat, kanske inte. Kändes ändå fint att bli hörsammad.

I år har vi för övrigt nästan enbart köpt begagnat och ekologiska saker till barnen samt varit sparsamma med överflödet och köpt saker som behövs. Barnen har också fått rensa bland sina gamla saker och gett bort till Västervikshjälpen (Second hand-butik som bl a hjälper behövande familjer i Västervik). Detta är också något jag kommer att föra vidare som tradition. Eko- samt hjälpa-andra-tänket.

Jag vet att detaljhandeln drog in massor (6,6 miljoner? miljarder?) i december månad. Vet inte hur mycket mer det är procentuellt från dem andra månaderna men säkert en del. Vi spelade julklappsspel och jag köpte vätskeersättning från UNICEF, det var den minst uppskattade presenten vid spelet. Jag kommer dock göra likadant nästa år igen. (Spoiler).

Men det här är en del av traditionerna jag vill föra över till barnen. Jag kommer att vara ännu mer nogräknad med presenterna nästa år och jag kommer att ta med mig egen mat så att jag vet att det varken är kött eller dålig mat.Jag tycker inte barnen ska behöva leva helt utan Monster High-dockor om det nu är det som är deras stora intresse men jag vill ta fokus bort från vad som ligger under granen och ställa gemenskapen i första rummet och därefter hur man beter sig mot andra människor och försöka skapa någon slags empatisk förmåga hos mina barn som sträcker sig över gränserna, till människor de sannolikt aldrig kommer att träffa.

Slut på pinsamt ordbajseri kring mina tankar om en PK-jul.

torsdag 14 november 2013

Träningstips.

Bästa träingstipset om man har barn men ingen kontinuerlig barnvakt. Och i det stora hela ensam med barnen.

När kylan kom och bäddades barnen ner i cykelvagnen och vi upptäckte hur mysigt det var där i. Barnen tittade på My little pony i min smartphone och sedan dess har varje cykeltur varit en fröjd. Spelar ingen roll om det är en hungrig onsdagskväll klockan halv sju eller om det är en tidig morgon. Barnen sitter där de sitter, är sams och har det ganska bra.

På så vis kan jag ta mig en cykeltur utan att ha ett mål, snabbt samla ihop 20 minuters sammanhängande fysisk aktivitet och sedan cykla hem igen. Inga fikapauser eller utdragna lekstunder. Nästan som att sticka ut och jogga en snabbis. Asbra.

Sticker det i ögonen på någon att jag låter min smartphone vara barnvakt under den stunden så tycker jag att den personen kan vaska sina ögon. Det är inte värre än att... ptja, kolla på Bolibompa en stund.

Och att ge dig ut på cykelutflykt med fika/lek var och varannan dag?

onsdag 13 november 2013

Genus i förskola och skola.

För att vara en cynisk gnällspik av naturen måste jag ändå medge att jag är väldigt nöjd med en särskild förskoleavdelning och dess personal dagsläget. Förutom att kreativiteten och omsorgen flödar lät de den sedvanliga sucken lysa med sin frånvaro när jag frågade hur de arbetade med genus. Ibland hjälper det att vara en gnällspik. Nu är det bara avdelning nummer två som ska bearbetas men den kokosnöten kan jag nog inte knäcka med vanliga gnällspik.

Har kämpat med dessa frågor sedan 2009 och känner att jag måste gå all in innan skolstart nästa år. Skolstart! Tjejgrupper, killsnack och fan och och hens morbroster Jin.

WHAT DO TO!?

(OBS att framgången på den ena avdelningen enbart innebar att jag fick ett OK svar och att det inte suckades över frågan)

tisdag 12 november 2013

Nä, Asta. Nu måste du sova, sa jag, för jag måste plocka av och hänga tvätt innan det blir för sent. Och så klev jag upp, Asta somnade och jag satte mig i soffan, slösurfade och tittade på Cliffhanger. 23.03 kom jag på att jag hade plock och tvätt att ta hand om. Fokus och målinriktning verkar inte vara det jag väger tyngst just nu.

I jämställdhetens tecken?

Fotbollsspelaren Anders Svensson fick en bil för att gjort landskampsrekord på 146 matcher något som Therese Sjögran med sina 182 matcher inte har fått. Pia Sundhage, Zlatan med flera skriver under på att Sjögran också borde uppmärksammas och ord som rättvist, i jämställdhetens tecken ploppar upp. Vad alla verkar ha missat att ta som en självklarhet är att Sjögran för 36 landskampsmatcher sedan verkar ha slagit det där rekordet.

Att det borde vara en självklarhet blir ännu tydligare när reportern Patrik Sjögren i sina frågor till Sundhage kring detta formulerar frågor med uttryck som "sticker det i ögonen" och man "Borde gjort samma sak rakt av för att göra det rättvist". Snacka om att förminska Sundhages åsikt kring det hela. För om man måste poängtera att man tycker att det är en småsak att tjata om rättvisa, jämställdhet etc så kanske man inte tycker att det finns strukturella skillnader könen emellan. Vidare borde man då heller inte givit Svensson bilen utan i första hand Sjögran.

Vill poängtera att jag inte är insatt i fotboll men lyssnar på Sundhages ord om att Svensson är bra och ändå förtjänar sitt pris.

Henrik Rydström uttrycker det hela bra (om man bortser från att han som så många andra verkar lägga vikt vid vilket kön som i fotboll genererar mest pengar):

"I det här fallet tycker jag att fotbollsförbundet ska vara tydliga med en signal att vi värderar en damlandskamp precis lika mycket som herrlandskamp."

Åh, blir så upprörd så jag finner inga ord... åh. 

While you're imitating Al Capone, I'll be Nina Simone and defacating on your Snorkyphone.

Drunk history gestaltar Al Capone och får mig att fundera över glorifiering av gangsters. 


måndag 11 november 2013

Working 9 to 5, what a way to make a living.

Jag tycker om mitt jobb, tanken och syftet med vad jag ska utföra. Jag tycker om att vara i skolan eftersom det är dynamiskt. Har svårt att tänka mig ett annat yrke. Samtidigt kan det vara så tufft. Stora klassar, mycket som ska hinnas med. Efter några VAB-dagar och egen sjukdom ligger jag efter massor. Ihop med att vara en tredjedel tillsvidare, en tredjedel visstid och en tredjedel arbetssökande gör det hela lite bökigt. Samtidigt vill jag vara en del av mina barns förskola eftersom det sker förändringar pga neddragningar där också. Samtidigt ska jag bejaka andra jobb pga 30 % tillsvidare kommer jag ju inte att kunna leva på i all tid och evinnerlighet. Mycket ska klaffa och hållas ordning på. 

Jag tänker att jag ändå är akademiskt utbildad. Jag tänker att jag har arbetslivserfarenhet, körkort, ett bra kontaktnät, en fin familj och god kontakt med mina barns pappa (separerade). Jag har mitt personliga skyddsnät om något skulle hända. Jag tycker att dagsläget ibland är piss och skulle föredra en heltidsanställning på vilket jobb som helst, lärare eller något annat. Men en endaste anställning och på heltid. Slippa räkna ut vad alla små procent blir i timmar. Slippa fylla i blanketter till höger och vänster.

Samtidigt kunde det ha varit värre. Jag tänker på alla andra, outbildade arbetslösa, missbrukare, barn till missbrukare, människor utan kontaktnät, asylsökande och hemlösa, lågbegåvade och människor som av andra anledningar har fått sin intellektuella utveckling störd. Hur fan löser dem stressen av nedskärningarna?




måndag 4 november 2013

Dagens.

Dagens vill ha: Sinnesfrid och en social hobby. Inte internetsocial. Orientering, kanske?
Dagens kläder: Hello Saferide-tröja, skjorta och jeans. I skrivandes stund samma T-shirt men gamla randiga PO.P gravidbyxor. Märkliga byxor som har funkat lika bra på mig vid 55 kg som vid plus 80 kg.
Dagens smink: Ansiktscreme, om det räknas som smink.
Dagens frisyr: Först hatt och spännen pga smutsigt hår. Sedan bara självtork efter tvagningen.
Dagens händelse: Timmen mellan middag och läggning. Rogivande och händelserik. Typisk carpe diem.
Dagens låt: Någon hittepå med barnen.
Dagens planer: Må bra.
Dagens saknad: En ordentlig telefon och ett nytt kameraobjektiv.
Dagens dummaste: Lagade mat på en färdig grytbas som skulle vara mild men blev jättestark (dålig kombo med barns nariga läppar). Gjorde ändå inte så mycket pga hade rester från gårdagen som barnen kunde äta.
Dagens sjuka: Tröttheten.
Dagens drog: Datorn.
Dagens humör: Lugn.

Snott listan från Fifi.

fredag 13 september 2013

Sammanträffande.

Om det här är vad jag känner när jag stöter på dessa internet-troll? Ja-aaa.


Får hjärtklappning och kramp i bröstet av Facebook- och bloggkommentatorer som letar fel. Exempelvis: Någon skriver att hen älskar hästar och får svaret: "Men hur kan du haaata aaaallaa andra djur?"(OBS påhittat exempel).

Men seriöst, @kvinnohat skriver om hur asiatiska kvinnor nekats att gå in på krogen pga kan vara prostituerade. Minns inte om det var i sällskap av män eller inte. @kvinnohat fortsätter med att fundera kring ifall det inte vore bättre att männen nekats att gå in på krogen pga potentiella sexköpare. Följt av kommentaren att @kvinnohat skulle vara sexistiska gentemot männen. Suck.

Eller när Arga bibliotekstanten på facebook skriver att kommentatorer inte behöver säga åt henne vad hon ska eller inte ska skriva om utan att hon får skriva om vad hon vill på sin sida blir kommenterad att inte använda returknappen så mycket.

Mina nerver tål uppenbarligen all dessa inskränkta, negativa människor.


tisdag 10 september 2013

Bäbistid.

När mina barn har varit små har de, precis som så många andra, krävt ständig kroppskontakt med mig. Jahopp, då ska jag sitta här och amma/agera sovplats åt barnet någon timme igen, tänkte jag flera gånger om dagen. Försökte se till så att fjärrkontroll, telefon, något att läsa, dricka äta, torka osv fanns vid sidan av innan jag somnade. När Asta var liten stressade det mig inte så mycket. Jag satt mest och sov/tittade på Top Model eller fotade Asta i samma ställning, dvs. sovandes/ätandes i min famn. Jag tyckte om det. Och jag tyckte om det med Sickan. Med Sickan var det svårare eftersom Asta då också fanns. Hon skulle nog inte uppskatta att jag bara satt och kollade dokusåpor hela dagarna.

Det som däremot stressade mig var att så många andra mammor hann med saker. Så många andra mammor stressades/inte tyckte om att sitta så där stilla med sina barn hela dagarna. Alla andra var ute och for, fikade och hälsade på folk. Och jag bara satt där. Och satt.

Det kanske ändå stressar mig mer idag än vad det gjorde då. Faktiskt.

Vore det inte bra om alla blivande föräldrar fick gå en mindfullnesskurs så man kunde lära sig att bara vara med sitt barn. Samhället är så stressande och vi har sådana prestationskrav på oss att vi inte inser att vi faktiskt gör något när vi bara sitter där med våra barn i famnen. Vi lägger grunden för trygga ungar, och det är ju jättebra.

Jag var inne på stressspåret idag när jag var hemma med barnen. Sickan är dunderförkyld men lite för pigg för att bara vara hemma. Igår klättrades det på väggar och jag tänkte att vi borde styra upp någon slags aktivitet idag. Men när barnen hade lekt tillsammans både med och utan mig i nästan fyra timmar utan tjaffs och jag var i fullaste språng att sticka ut med barnen insåg jag ju att vi redan gjorde något. Så vi fortsatte med det till eftermiddagen. (Vilket var tur eftersom det visade sig att Sickan inte alls orkade med att leka någon längre stund i någon park).

Att det ska vara så svårt att bara vara.

måndag 9 september 2013

Idag har jag varit hemma och vårdat barn. Halvsjuka barn. För friska för att vara hemma och lugna men för sjuka för att orka förskoletempot. Uppenbarligen är jag själv för sjuk för att orka förskolebarnstempot hemma. Jag är fullkomligt slutkörd efter denna VAB-dag. Ont i hela kroppen och ber om att jag inte åker på något skit själv. Orkar inte.

Vet ni förresten att om man är arbetslös får man ha barnen på förskolan 15 timmar i veckan. Om jag nu arbetar två dagar och tiden överskrider den tiden får jag inte ha barnen mer på förskolan den veckan. Det betyder att jag då måste söka jobb med barnen dem andra dagarna.

Nu söker man väl inte jobb så pass aktivt att det faktiskt tar 15 timmar i veckan, men, dem första arbetslösa dagarna är det ändå en hel del formalia som ska utföras. Pappersarbete. Mail. Telefonsamtal. Och faktiskt, om jag inte hade barnen hemma skulle jag kunna åka runt ett par dagar och lämna CV på arbetsplatser. Ringa till arbetsplatser utan att någon hotar med att börja skrika om jag inte lägger på omedelbart. Och detta mina damer och herrar skulle ju framförallt bara vara i början av den arbetslösa perioden för sedan VILL man ju ha sina barn hemma. Lite svårt att begripa alla dessa regler ändå. Tänker också att de flesta inom förskolan kan tänka sig att kringgå regler om det måste.

När jag flyttade till Västervik var jag arbetslös och skulle ha A på förskolan för att kunna ta ett jobb. För att kunna skriva in mig på arbetsförmedlingen var jag tvungen att ha barnomsorg men för att ha barnomsorg var jag tvungen att ha en sysselsättning. Moment 22. Det var dock aldrig något problem för förskolechefen. Men ändå, det är den regeln som finns.  

lördag 7 september 2013

Allvarligt...

... idag har jag tittat på Orange is the new black. Som jag redan har berättat flera gånger. Jag har hängt två tvättar och vikt en. Lagt in i garderoben: noll. Jag har lagat ok mat åt mig själv två gånger. Detta är det mest spektakulära jag har gjort idag, för när barnen annars är med sin pappa äter jag ägg, köpemat eller mackor. Möjligtvis fil. Åter till vad jag har gjort. Jag har dammat av TV:n och möblerna kring den. Jag har kört diskmaskinen minst en gång. Tror jag kan ha tömt den en gång från gårdagens disk. Minns faktiskt inte hur det ligger till där. Jag har insett att jag har slarvat bort alla mina husnycklar, nyckeln till hänglåset till förrådet samt nyckeln till hänglåset som jag satt fast på en väska jag gärna hade tvättat pga har använt den till sommarens alla bad. Den var vit en gång i tiden. Jag har åkt ner på stan för att lämna tre jackor åt min mamma. Drack en kopp kaffe med henne och Thomas och åkte sedan för att handla åt Astas födelsedagskalas men hade glömt planera inköpen så jag fick improvisera lite och det gick så där. Jag är dessutom luspank - definitivt årets fattigaste månad - så jag kunde inte köpa vad jag ville. Lade till exempel tillbaka inbjudningskort i hopp om att hitta några gamla hemma. Som jag turligt nog gjorde också. Sedan stannade jag och fotade solnedgången vid Gamlebyviken pga tycker alltid att den är värd att fotas. Jag smygfotade också en fiskandes pappa och son. Helt normalt. Jag har skrivit inbjudningskort och jag har tittat klart på OITNB.

Men allvalrigt. Det här är inte mycket mer än vad jag gjorde sist barnen var hos sin pappa. Jag törstar efter sällskap. Vad hände med filmhängarkvällar och... ptjaa... odrägligt sena krogkvällar?

Nu ska jag städa barnens rum. Klockan 02:59 en lördagkväll. Ser fram emot sovmorgon och städad lägenhet imorgon.

PS. Ställde in en Helsingborgresa för att gå på avslutning med Astas fotbollsskola imorgon. Idag känns det som att jag hellre hade suttit på ett väldigt tidigt tåg imorgon bitti än att inte ha carpat någon diem alls den här helgen. Skämmes. DS.

Lördagsbestyr.

Jag bjöd hem några kompisar på middag idag. Vi åt plankstek och hasselbackspotatis med briljerade baconbitar. Kalle hade med sig ett vin som passade bra till maten. Chateue Aurevoiar, hette det. Import. Jävligt viktigt. Vi pratade tills vi fick kramp i käkarna och fick bända upp dem med stora köttkniven. Skrattade så snor och saliv sprutade över maten när Johanna drog sina giftiga skämt om social ohyra. Våra icke-ekologiska bananer kunde inte ha blivit mer besprutade. Vi pratade och skrattade som om det inte fanns någon morgondag. Kan ha varit en av mina bästa och mest sociala kvällar på länge. Verkligen spännande.

Frluftsliv.

Annat som har hänt mig under helgen. Jag har stått begeistrad över vattentäta ryggsäckar/påsar på Run & Carry i Västervik. Och tittat på Orange is the new black. Skulle kunna säga att jag har spenderat helgen större delen av helgen med att titta på Orange is the new black. Känns som att jag går in i köket och ska mötas av Red. Eller att jag själv är Crazy Eyes när jag skriver på blogger utan glasögon.

Middag?

Och så undrar jag hur svårt det ska vara att ta mig ut ikväll. Alltså att någon annan tar mig ut. Ger mig mat. En öl. Jag är inte svår.

Helg utan barn.



Barnen har varit hos sin pappa hela dagen och jag har inte gjort någon ting. Jag har tittat på flera avsnitt av Orange is the new black, hängt någon tvätt och påbörjat färgning av håret.

Det är dig väl unt, hör jag en röst i bakhuvudet säga. Men hur mycket jag behöver vila måste lägenhet ändå städas och tvätten vikas och barnkalas arrangeras.

Barnkalas? Sannolikheten att detta väder håller i sig är väl lika med noll? Tänker så det knakar för att jag ska kunna ha det där kalaset utomhus oavsett väder. Det finns ju ur och skur-förskolor. Då borde jag väl kunna hålla i ur och skur-kalas?

Och varför är det så svårt att ta tag i städning, handling, matlagning och ALLT när barnen inte är hemma?

Om att kunna be om ursäkt.

Hittar ingen bättre formulering själv. Skrev om Näääk och om hans låt Vare värt det. Idag läste jag om hur han bemött kritiken han fått för denna låt. Fint. Läs själva.

torsdag 29 augusti 2013

Vad går egentligen terminsavgiften till?

Varför vill man ens ha sitt barn på Lundsberg? Betala omkring 140 000 kr för ett läsår för att kunna sitta hemma... eller utomlands och fundera på:

1. Om det är mitt barn som blir kissat på i sömnen alternativ bränt med ett strykjärn?
2. Om det är mitt barn som utsätter någon annan för ovanstående.
3. Om det är mitt barn som skräckslagen (avtrubbad pga ovanstående normaliserats?) är där och inte vågar säga ifrån.

onsdag 28 augusti 2013

Kul i stan på vems bekostnad?

Det kulturella utbudet i min stad är inte så mycket att hurra över och händer det något kanske inte är mina primära intressen som representeras. Men, det finns några eldsjälar... eller åtminstone några personer som styr upp saker och dessa brukar jag följa på sociala medier och jag deltar gärna i dessa evengemang, även om det är en medelålders MC-festival (där för övrigt årets line up inte innhöll en enda tjej).

Nåväl, alla har vi att lära och den läxan fick jag i dag. Jag brukar gilla/likea olika event som dessa personer sätter upp eftersom jag på något sätt vill visa att jag uppskattar att de ser till att det är liv och rörelse i stan. Så var det även när Näääk & Nimo spelade i stan. Kul, verkligen! Och Näääk, han har ju folk jag känner pratat en massa om. Och verkar gilla. Han kan ju inte vara helt fel, tänkte jag, pga just det. Att vänner och bekanta lyssnar. Det eventet skulle jag ju kunna gå på. Men så glömde jag väl bort. Åkte väl hem till mamma och satt på hennes balkong och pratade. Eller så kanske jag gjorde något annat. 

Idag postade Supersnippan den här videon på Facebook för att uppmana folk att inte gå på Lydmar ikväll. Tänker ju så klart att jag inte var speciellt eftertänksam när jag likeade eventet. Men, det jag tänker ännu mer på är de som arrangerar dessa event? Vad tänkte de på när de bokade detta spektakel?

Klart jag uppskattar att det händer saker i stan, men på vems bekostnad?

”Ni vet en sån där hoe / Ni vet en sån där brud /Man vill bara dra i håret sparka henne ut/ Spotta henne rakt i facet tagga härifrån (…) Men egentligen så ville jag bara ta hennes kropp / dra ut i Årstaviken och begrava henne för gott / bitch please / vare värt de?” (Utdrag ur Näääk & Nimos Vare värt det?)

------

2013-09-08

För vidare läsning.

tisdag 27 augusti 2013

Cyberrymden.

Jag brukade följa en blogg som hette Hanna feat Una. Finns hon kvar?

Jag har ingen koll på vilka instagrammare som bloggar heller. Säg gärna till för det är vore ju lika kul att följa blogg som instagram. Som om jag inte har att göra utan bloggar och sociala medier.

Har pga sjukdom suttit inomhus i flera dagar och min kontakt med omvärlden är sociala medier, bland annat Instagram. Känns våghalsigt och lite magiskt att gå in i bloggvärlden igen.






Tips mottages tacksam.

Jag har börjat spamma med statusuppdateringar på Facebook så jag ser ingen annan utväg än att börja blogga igen. Jag har provat Tmblr men har inte riktigt lyckats logga in via min telefon och på datorn... njee, det går inget vidare.

Min största problem i dagsläget är hur jag ska minimera alla... kalendrar, internetsidor etc jag behöver besöka dagligen. Jag vill ha ALLT i ett enkelt litet moln. Vill för övrigt ha ALLT (nycklar, telefon, plånbok, jobb, rubbet i ett moln).

1. Bloggläsande. Jag har en jättedålig RSS-läsare på telefonen och läser därför nästan aldrig bloggar på telefonen pga det. Kanske räcker med en uppdatering, vad vet jag? På min nya dator har jag Windows 8 och där kan jag inte hitta hur jag enklast ska prenumerera på bloggar. Gärna kategoriskt. Tips? Gärna någon gratis Google-variant så jag kan synka.

2. På min iPhone hade jag en bra kalender men jag har inte fått det att fungera med min Sony Ericsson Xperia (kan ha att göra med att jag inte engagerat mig något vidare i att lära mig, behöver inte kunna allt osv). Tips. Tips. Tips.
 
Nu måste jag fokusera på INGENTING för att hjärnan inte ska överhettas.