Sammanträffande.

Om det här är vad jag känner när jag stöter på dessa internet-troll? Ja-aaa.

Får hjärtklappning och kramp i bröstet av Facebook- och bloggkommentatorer som letar fel. Exempelvis: Någon skriver att hen älskar hästar och får svaret: "Men hur kan du haaata aaaallaa andra djur?"(OBS påhittat exempel).

Men seriöst, @kvinnohat skriver om hur asiatiska kvinnor nekats att gå in på krogen pga kan vara prostituerade. Minns inte om det var i sällskap av män eller inte. @kvinnohat fortsätter med att fundera kring ifall det inte vore bättre att männen nekats att gå in på krogen pga potentiella sexköpare. Följt av kommentaren att @kvinnohat skulle vara sexistiska gentemot männen. Suck.

Eller när Arga bibliotekstanten på facebook skriver att kommentatorer inte behöver säga åt henne vad hon ska eller inte ska skriva om utan att hon får skriva om vad hon vill på sin sida blir kommenterad att inte använda returknappen så mycket.

Mina nerver tål uppenbarligen all dessa inskränkta, negativa människor.

Bäbistid.

När mina barn har varit små har de, precis som så många andra, krävt ständig kroppskontakt med mig. Jahopp, då ska jag sitta här och amma/agera sovplats åt barnet någon timme igen, tänkte jag flera gånger om dagen. Försökte se till så att fjärrkontroll, telefon, något att läsa, dricka äta, torka osv fanns vid sidan av innan jag somnade. När Asta var liten stressade det mig inte så mycket. Jag satt mest och sov/tittade på Top Model eller fotade Asta i samma ställning, dvs. sovandes/ätandes i min famn. Jag tyckte om det. Och jag tyckte om det med Sickan. Med Sickan var det svårare eftersom Asta då också fanns. Hon skulle nog inte uppskatta att jag bara satt och kollade dokusåpor hela dagarna.

Det som däremot stressade mig var att så många andra mammor hann med saker. Så många andra mammor stressades/inte tyckte om att sitta så där stilla med sina barn hela dagarna. Alla andra var ute och for, fikade och hälsade på folk. Och jag bara satt där. Och satt.

Det kanske ändå stressar mig mer idag än vad det gjorde då. Faktiskt.

Vore det inte bra om alla blivande föräldrar fick gå en mindfullnesskurs så man kunde lära sig att bara vara med sitt barn. Samhället är så stressande och vi har sådana prestationskrav på oss att vi inte inser att vi faktiskt gör något när vi bara sitter där med våra barn i famnen. Vi lägger grunden för trygga ungar, och det är ju jättebra.

Jag var inne på stressspåret idag när jag var hemma med barnen. Sickan är dunderförkyld men lite för pigg för att bara vara hemma. Igår klättrades det på väggar och jag tänkte att vi borde styra upp någon slags aktivitet idag. Men när barnen hade lekt tillsammans både med och utan mig i nästan fyra timmar utan tjaffs och jag var i fullaste språng att sticka ut med barnen insåg jag ju att vi redan gjorde något. Så vi fortsatte med det till eftermiddagen. (Vilket var tur eftersom det visade sig att Sickan inte alls orkade med att leka någon längre stund i någon park).

Att det ska vara så svårt att bara vara.

Idag har jag varit hemma och vårdat barn. Halvsjuka barn. För friska för att vara hemma och lugna men för sjuka för att orka förskoletempot. Uppenbarligen är jag själv för sjuk för att orka förskolebarnstempot hemma. Jag är fullkomligt slutkörd efter denna VAB-dag. Ont i hela kroppen och ber om att jag inte åker på något skit själv. Orkar inte.

Vet ni förresten att om man är arbetslös får man ha barnen på förskolan 15 timmar i veckan. Om jag nu arbetar två dagar och tiden överskrider den tiden får jag inte ha barnen mer på förskolan den veckan. Det betyder att jag då måste söka jobb med barnen dem andra dagarna.

Nu söker man väl inte jobb så pass aktivt att det faktiskt tar 15 timmar i veckan, men, dem första arbetslösa dagarna är det ändå en hel del formalia som ska utföras. Pappersarbete. Mail. Telefonsamtal. Och faktiskt, om jag inte hade barnen hemma skulle jag kunna åka runt ett par dagar och lämna CV på arbetsplatser. Ringa till arbetsplatser utan att någon hotar med att börja skrika om jag inte lägger på omedelbart. Och detta mina damer och herrar skulle ju framförallt bara vara i början av den arbetslösa perioden för sedan VILL man ju ha sina barn hemma. Lite svårt att begripa alla dessa regler ändå. Tänker också att de flesta inom förskolan kan tänka sig att kringgå regler om det måste.

När jag flyttade till Västervik var jag arbetslös och skulle ha A på förskolan för att kunna ta ett jobb. För att kunna skriva in mig på arbetsförmedlingen var jag tvungen att ha barnomsorg men för att ha barnomsorg var jag tvungen att ha en sysselsättning. Moment 22. Det var dock aldrig något problem för förskolechefen. Men ändå, det är den regeln som finns.  

Allvarligt...

... idag har jag tittat på Orange is the new black. Som jag redan har berättat flera gånger. Jag har hängt två tvättar och vikt en. Lagt in i garderoben: noll. Jag har lagat ok mat åt mig själv två gånger. Detta är det mest spektakulära jag har gjort idag, för när barnen annars är med sin pappa äter jag ägg, köpemat eller mackor. Möjligtvis fil. Åter till vad jag har gjort. Jag har dammat av TV:n och möblerna kring den. Jag har kört diskmaskinen minst en gång. Tror jag kan ha tömt den en gång från gårdagens disk. Minns faktiskt inte hur det ligger till där. Jag har insett att jag har slarvat bort alla mina husnycklar, nyckeln till hänglåset till förrådet samt nyckeln till hänglåset som jag satt fast på en väska jag gärna hade tvättat pga har använt den till sommarens alla bad. Den var vit en gång i tiden. Jag har åkt ner på stan för att lämna tre jackor åt min mamma. Drack en kopp kaffe med henne och Thomas och åkte sedan för att handla åt Astas födelsedagskalas men hade glömt planera inköpen så jag fick improvisera lite och det gick så där. Jag är dessutom luspank - definitivt årets fattigaste månad - så jag kunde inte köpa vad jag ville. Lade till exempel tillbaka inbjudningskort i hopp om att hitta några gamla hemma. Som jag turligt nog gjorde också. Sedan stannade jag och fotade solnedgången vid Gamlebyviken pga tycker alltid att den är värd att fotas. Jag smygfotade också en fiskandes pappa och son. Helt normalt. Jag har skrivit inbjudningskort och jag har tittat klart på OITNB.

Men allvalrigt. Det här är inte mycket mer än vad jag gjorde sist barnen var hos sin pappa. Jag törstar efter sällskap. Vad hände med filmhängarkvällar och... ptjaa... odrägligt sena krogkvällar?

Nu ska jag städa barnens rum. Klockan 02:59 en lördagkväll. Ser fram emot sovmorgon och städad lägenhet imorgon.

PS. Ställde in en Helsingborgresa för att gå på avslutning med Astas fotbollsskola imorgon. Idag känns det som att jag hellre hade suttit på ett väldigt tidigt tåg imorgon bitti än att inte ha carpat någon diem alls den här helgen. Skämmes. DS.

Lördagsbestyr.

Jag bjöd hem några kompisar på middag idag. Vi åt plankstek och hasselbackspotatis med briljerade baconbitar. Kalle hade med sig ett vin som passade bra till maten. Chateue Aurevoiar, hette det. Import. Jävligt viktigt. Vi pratade tills vi fick kramp i käkarna och fick bända upp dem med stora köttkniven. Skrattade så snor och saliv sprutade över maten när Johanna drog sina giftiga skämt om social ohyra. Våra icke-ekologiska bananer kunde inte ha blivit mer besprutade. Vi pratade och skrattade som om det inte fanns någon morgondag. Kan ha varit en av mina bästa och mest sociala kvällar på länge. Verkligen spännande.

Frluftsliv.

Annat som har hänt mig under helgen. Jag har stått begeistrad över vattentäta ryggsäckar/påsar på Run & Carry i Västervik. Och tittat på Orange is the new black. Skulle kunna säga att jag har spenderat helgen större delen av helgen med att titta på Orange is the new black. Känns som att jag går in i köket och ska mötas av Red. Eller att jag själv är Crazy Eyes när jag skriver på blogger utan glasögon.

Middag?

Och så undrar jag hur svårt det ska vara att ta mig ut ikväll. Alltså att någon annan tar mig ut. Ger mig mat. En öl. Jag är inte svår.

Helg utan barn.

Barnen har varit hos sin pappa hela dagen och jag har inte gjort någon ting. Jag har tittat på flera avsnitt av Orange is the new black, hängt någon tvätt och påbörjat färgning av håret.

Det är dig väl unt, hör jag en röst i bakhuvudet säga. Men hur mycket jag behöver vila måste lägenhet ändå städas och tvätten vikas och barnkalas arrangeras.

Barnkalas? Sannolikheten att detta väder håller i sig är väl lika med noll? Tänker så det knakar för att jag ska kunna ha det där kalaset utomhus oavsett väder. Det finns ju ur och skur-förskolor. Då borde jag väl kunna hålla i ur och skur-kalas?

Och varför är det så svårt att ta tag i städning, handling, matlagning och ALLT när barnen inte är hemma?

Om att kunna be om ursäkt.

Hittar ingen bättre formulering själv. Skrev om Näääk och om hans låt Vare värt det. Idag läste jag om hur han bemött kritiken han fått för denna låt. Fint. Läs själva.