Politisk opartiskhet.

Konstnären Marianne Lindberg De Geer bjuder Gudrun Schyman till bords i Go´kväll i går kväll. Hon pratar gott om Schyman och nämner också vilka politiska färger hon tycker att Schyman ska arbeta med. Inget konstigt med det. Eller, vänta nu. Är det inte lite konstigt att Lindberg de Geer får (indirekt) uttrycka sin politiska åsikt i SVT med tanke på att Sorans Ismail inte kunde vara kvar på radion med tydliga åsikter kring Sverigedemokraterna?

Jag förstår tanken kring opartiskhet på radio och TV och tycker att den ska respekteras. Men att något respekteras betyder inte att det inte ska diskuteras. Utan att vara större insatt i ämnet tänker jag att en slags opartiskhet är att låta alla komma till tals? Att utan censur låta alla få uttrycka sin politiska ståndpunkt. Vare sig man är programledare eller gäst i ett program.

Varför inte belysa detta än mer genom att ha program där samtliga partier får komma till tals. Ett program där en Sverigedemokratisk motsvarighet till Soran Ismail får debattera och vardagligt samtala med personer som Ismail men och med andra personer som uttrycker andra meningsskiljaktigheter? Här har jag full förståelse varför inte någon Sverigedemokratisk motsvarighet till Soran Ismail inte skulle vilja vara i med i samma program som Ismail. Dels eftersom det sannolikt inte finns någon sådan och dels för att ja, det finns ju ingen motsvarighet till Ismail. Skulle bli lite tråkig stämning. För Sverigedemokraterna.

Är det kanske det som det stora problemet med att låta människor uttrycka sin politiska ståndpunkt i radio och TV? Att den ena personen rappare i käften än den andra och därför blir mer trovärdig? Eller är det bara så att den som är mer trovärdig är just mer trovärdig? Åsikter som främjar mänskliga rättigheter och jämlikhet debatteras inte så lätt bort.

Om opartiskhet i radio och TV innebär att ingen får komma till tals och politiska åsikter inte får luftas, hur ska vi vanliga dödliga komma fram till vår egna ståndpunkt? Att på ett vardagligt sätt höra människor på TV vädra sin åsikter i ett jämspelt samtal är för mig väldigt viktigt. Att höra någon annan än en politiker prata om frågor jag funderar kring. Vi kan här gå in på maktspråk. Vilka är det som förstår det politiska maktspråket vars retorik i mångt och mycket är till för att täppa till sin motståndare snarare än lyfta till samtal. Att låta människor som Ismail komma till tals handlar inte bara om eventuell politisk påverkan utan just om att låta alla komma till tals. Jag tror att det skulle gynna debatten på en köksbordsnivå om människor med alla politiska åsikter fick komma till tals i etern. Istället för att stänga Sverigedemokratiska motståndare ute borde SR och SVT bjuda in Sverigedemokrater till studion.

Nu tänker jag att det finns en anledning till att dessa personer inte sitter med i ett folkligt Go´kväll eller i ett snabbpratat radioprogram. En majoritet är inte intresserade av att lyssna på dem. Jag tänker dock att det vore bra om de som vill lyssna på dem fick lyssna på dem i vardagliga samtal med andra än politiker, på ett språk som förstås kring köksbordet. Det känns som att jag drar åt ett håll där jag likt den politiska retoriken försöker knäppa till Sverigedemokraterna och må så vara. Men då är det i alla fall på lika villkor. De som röstar på Sverigedemokraterna är inte övervägande högutbildade människor som hänger med i den politiska debatten. Jag tror att det ofta handlar om människor med brist på bildning samt på okunskap.

Att stänga ute politiska åsikter från radio och TV gynnar nog partier som Sverigedemokraterna mer än om Sverigedemokraterna skulle få större utrymme i media. För vem är inte intresserad av vad de vill, egentligen? Och borde inte deras väljare få höra detta, om det nu går att göras tydligare?

Jag respekterar tanken kring opartiskhet inom radio och TV  men det behövs diskuteras. Vad händer när någon stängs ute på grund av sin politiska åsikt? Vore det inte en större opartiskhet att låta alla komma till tals? Ett Tankesmedjan med en person med Sverigedemokratiska åsikter, hur intressant vore inte det? Vad skulle de prata om?

Nej, upplysa framför att avhysa. Det tror jag på.