PVC, PCP? Bärs som bärs.

Efter att ha köpt flera glittriga kalasbyxor och tre par glittriga skor åt barnen har jag nu ägnat kvällen åt att kolla hur farligt det egentligen är med allt glitter som samlas i hemmets alla dammiga vrår. Jag har googlat PCP och ftalater och insett att detta ängladamm går rakt igenom huden! Tydligen kan det också ge hallucinationer vilket kan förklara varför jag envisas att möblera likt ett Tetris-spel. Om och om igen. Jag har också tänkt på Bubble boy i Seinfeld. Inte konstigt att den pojken var arg om han var instängd i en plastbubbla som sannolikt var fylld av både ftalater och PCP. Att både plastförgiftad och drogpåverkad spela frågesport med George Costanza. Moors! Moops! PCP! PVC! Bärs som bärs!

Insåg också idag när jag tittade på Strömsteds program att Petter egentligen aldrig rökte PCP, han fick en glittrig kalasbyxepsykos.

Kapitelböcker.

Har ganska länge försökt introducera kapitelböcker om kvällarna men utan större framgång. Vi började med Djungelboken för ett tag sedan samt några längre berättelser ur sagosamlingar men har aldrig fått någon kontinuitet. Sickan har varit för liten helt enkelt.

Men så började vi med Tro på tomten första december och varje kväll lyssnade båda barnen noggrannt. Ja, så noggrannt som en två och ett halvtåring kan lyssna. Efter ett kapitel fick Sickan helt sonika gå och lägga sig medan Asta läste lite egna böcker.

För två dagar sedan började jag leta bland mina gamla böcker och hittade Ronja Rövardotter och Asta kastade sig över den. Kapitlen är något längre än i Tro på tomten och bilderna färre så jag var lite tveksam till den först. Skulle Sickan orka lyssna, osv. Men det gjorde hon. Vi har tagit oss genom halva boken redan! Fortsätter vi i den här takten har vi nog slukat hela bokhyllan innan vi hinner säga 2014.

Att läsa kapitelböcker är mig veterligt, som Mattis skulle ha sagt, mer inspirerande än att läsa om Eddie och julen vareviga kväll. Hur bra den boken än må vara.

Sannolikt kommer jag att få fortsätta läsa till frukost i morgon så lika bra att gå och lägga sig.

För hundra år sedan sades det att det var en biologisk omöjlighet för kvinnor att rösta. Idag är det kvinnliga röstdeltagandet högre än männens.

Idag sägs det att det är biologiskt omöjligt för kvinnor att vara fysiskt starkare än män. Asiatiska, kvinnliga, tyngdlyftare är starkare än svenska manliga tyngdlyftare i samma viktklass. Och ja, det talar sitt tydliga språk.

Snart hundra år av kvinnlig rösträtt and all I got was this lousy internet-utrymme. Som jag måste dela med Zlatan.

Jul.

Jag tycker mycket om julen, i synnerhet sedan jag fick barn. Tycker om att skapa våra egna traditioner och göra livet förutsägbart för barnen. Jag är inte speciellt storslagen av mig utan har i år nöjt mig med att ha en aktivitetskalender som vi bara har gjort ett fåtal av aktiviteterna (tänker att barnen nog var lite för små för detta eller att jag bara måste skriva aktiviteter som är oberoende av tid och väder, typ "TA EN DUSCH") och haft en adventsbok som man läser ett kapitel om dagen i.

Julafton leasade jag ut till min mamma. Jag efterfrågade en ekologisk julafton och fick till svar (inte av mamma) att det var gott med köttbullar... Efter det svaret sket jag totalt i hur jag själkv skulle vilja fira själva julafton och fogade glatt in mig i ledet. Detta pga har haft ett mycket trött 2013 och ville bara ha lugnet. Behövde det. Tänkte att jag gör så mycket eko resten av året så just denna dag behöver jag inte skapa konflikt med min familj.

Väl på julafton plockades russin fram till barnen och jag kunde så klart inte vara tyst utan påpekade att det inte är så himla bra med icke-ekologiska russin varpå min mamma ger mig svar på tal, plockar fram russinpaketet och visar att hon enbart har handlat ekologiska varor. Så var det med det. Tji fick jag. Det var en fin julklapp tyckte jag, de vegetariska alternativen lyste med sin frånvaro men det var mycket eko-tänk från min mammas sida, kanske pga mitt tjat, kanske inte. Kändes ändå fint att bli hörsammad.

I år har vi för övrigt nästan enbart köpt begagnat och ekologiska saker till barnen samt varit sparsamma med överflödet och köpt saker som behövs. Barnen har också fått rensa bland sina gamla saker och gett bort till Västervikshjälpen (Second hand-butik som bl a hjälper behövande familjer i Västervik). Detta är också något jag kommer att föra vidare som tradition. Eko- samt hjälpa-andra-tänket.

Jag vet att detaljhandeln drog in massor (6,6 miljoner? miljarder?) i december månad. Vet inte hur mycket mer det är procentuellt från dem andra månaderna men säkert en del. Vi spelade julklappsspel och jag köpte vätskeersättning från UNICEF, det var den minst uppskattade presenten vid spelet. Jag kommer dock göra likadant nästa år igen. (Spoiler).

Men det här är en del av traditionerna jag vill föra över till barnen. Jag kommer att vara ännu mer nogräknad med presenterna nästa år och jag kommer att ta med mig egen mat så att jag vet att det varken är kött eller dålig mat.Jag tycker inte barnen ska behöva leva helt utan Monster High-dockor om det nu är det som är deras stora intresse men jag vill ta fokus bort från vad som ligger under granen och ställa gemenskapen i första rummet och därefter hur man beter sig mot andra människor och försöka skapa någon slags empatisk förmåga hos mina barn som sträcker sig över gränserna, till människor de sannolikt aldrig kommer att träffa.

Slut på pinsamt ordbajseri kring mina tankar om en PK-jul.

Träningstips.

Bästa träingstipset om man har barn men ingen kontinuerlig barnvakt. Och i det stora hela ensam med barnen.

När kylan kom och bäddades barnen ner i cykelvagnen och vi upptäckte hur mysigt det var där i. Barnen tittade på My little pony i min smartphone och sedan dess har varje cykeltur varit en fröjd. Spelar ingen roll om det är en hungrig onsdagskväll klockan halv sju eller om det är en tidig morgon. Barnen sitter där de sitter, är sams och har det ganska bra.

På så vis kan jag ta mig en cykeltur utan att ha ett mål, snabbt samla ihop 20 minuters sammanhängande fysisk aktivitet och sedan cykla hem igen. Inga fikapauser eller utdragna lekstunder. Nästan som att sticka ut och jogga en snabbis. Asbra.

Sticker det i ögonen på någon att jag låter min smartphone vara barnvakt under den stunden så tycker jag att den personen kan vaska sina ögon. Det är inte värre än att... ptja, kolla på Bolibompa en stund.

Och att ge dig ut på cykelutflykt med fika/lek var och varannan dag?

Genus i förskola och skola.

För att vara en cynisk gnällspik av naturen måste jag ändå medge att jag är väldigt nöjd med en särskild förskoleavdelning och dess personal dagsläget. Förutom att kreativiteten och omsorgen flödar lät de den sedvanliga sucken lysa med sin frånvaro när jag frågade hur de arbetade med genus. Ibland hjälper det att vara en gnällspik. Nu är det bara avdelning nummer två som ska bearbetas men den kokosnöten kan jag nog inte knäcka med vanliga gnällspik.

Har kämpat med dessa frågor sedan 2009 och känner att jag måste gå all in innan skolstart nästa år. Skolstart! Tjejgrupper, killsnack och fan och och hens morbroster Jin.

WHAT DO TO!?

(OBS att framgången på den ena avdelningen enbart innebar att jag fick ett OK svar och att det inte suckades över frågan)

Nä, Asta. Nu måste du sova, sa jag, för jag måste plocka av och hänga tvätt innan det blir för sent. Och så klev jag upp, Asta somnade och jag satte mig i soffan, slösurfade och tittade på Cliffhanger. 23.03 kom jag på att jag hade plock och tvätt att ta hand om. Fokus och målinriktning verkar inte vara det jag väger tyngst just nu.